Författare: Kim

Åtta taggade spelare anlände till Trosa GK för att spela 2008 års mästerskap, det var Micki, Ted, Thomas, Janne, Lasse F, Eva, Kim o Maria. Vi var inkvarterade i vandrarhemmet ”Studio Lagnö”, vilket också tjänade som lokal filmklubb för cineasterna i närområdet.

På grund av skäl som ingen känner till ville Trosa GK inte att vi spelade Caramba Cup på sedvanligt vis på lördag förmiddag, för att sedan äta lunch med följande 18 hål huvudtävling. Nej istället gick vi ut på lördagmorgonen och spelade Caramba Cup såsom snörgolf, vilket var den spelform som den regerande carambamästeren Eva hade bestämt.

Kort om snörgolf: spelaren får en snörstump vars längd står i proportion till det spel-hcp hon eller han har. Väl ute på banan kan man flytta sin boll ett stycke längd, för vilken samma längd på snörstumpen skall klippas av. En spelare kan till exempel ligga på green med en 20 cm parputt kvar, i detta läge klipper spelaren av 20 cm från sin snörstump och flyttar bollen ner i koppen. Easy birdie! På samma sätt kan en spelare flytta sig ur hinder eller fixa ett bättre läge.

Caramba cup flöt på bra, den som bäst behärskade snörtekniken var Janne, vilken landade på 44 slag efter nio hål. Egentligen skulle Thomas ha vunnit Caramba Cup, han hade också 44 slag i scorekortet men bättre hcp än Janne, men diskades tillsammans med Lasse för att ha nyttjat snörtekniken på ett alltför kreativt sätt. Thomas o Lasse hade nämligen skjutit sig out, rejält out, och sedan använt en tumnagel snöre för att placera bollen på rätt sida outpinnarna och spelat vidare, när vi bad Thomas förklara hur han tänkte när han droppade en ny boll på insidan av outpinnarna, fick vi höra ett mummel om ”död mark”. Är detta möjligen första gången som spelare har blivit diskade i RunstenGolf?

Nå, efter Caramba var färdigt på nians green, vidtog huvudtävlingen (slaggolf) direkt på tians tee med samma spelordning som under Caramba. Efter de första nio hålen kunde spelet brytas för lunch i klubbhuset och ny spelordning med ledarboll och mosbricka inför de sista nio hålen. Thomas o Kim var de två som hade bäst resultat i halvtid och nästan matchkänsla under de sista nio hålen. Nerverna började knapra på spelkvaliteten så att Kim fick hjärnsläpp och schabblade bort näst sista hålet, fick en kringla och var plötsligt ett hål efter Thomas inför sista hålet. Med Thomas bättre hcp var Kim tvungen slå Thomas med två slag för att vända underlaget. Thomas höll ihop spelet hyggligt på sista hålet fram tills det var dags för inspel på green från en greenbunker, här skjuter han iväg bollen som en rymdraket över green och ner i vassen på stranden nedanför. Där nere i vasshelvetet fick Thomas problem och hamrade på bollen som en maskinhammare en stund, plockade sedan upp den stackars bollen och tog sin kringla… Kim vann!

I sin roll som bettinggeneral drev Thomas spelarauktionen kvällen innan spel, Lasse spelade aggressivt och använde samma taktik som Thomas hade använt året innan på Öland, nämligen att köpa så många spelare som möjligt, kosta vad det kosta vill. Maria lyckades dock köpa loss halva Kim av Lasse för en hundring senare på kvällen. detta ledde till att det fanns två vinnare på den ekonomiska sidan, Lasse och Maria tog hem och delade på hela auktionsinsatsen.

Som beslutat redan vid upprättandet av RunstenGolf ”nya form”, med årsavgift och styrelse och så, skulle interimstyrelsen ersättas av en demokratiskt vald styrelse på fyra personer varav två personer skulle väljas på två år och två personer skulle välja på ett år. Syftet med denna uppdelning var att hälften av styrelsen skall kunna bytas ut årligen vid kommande styrelseval. Nu blev det dock inga revolutionerande händelser, med kuppningar, mygel, pakter och annan lobbying, som man kanske kunde befara, för församlingen beslöt att behålla interimstyrelsen med Micki o Kim på två år och Thomas o Janne på ett år.

Rune Runstens Minne 2007 spelades i hård blåst på Grönhögens links den femtonde september, samtidigt som Europas damer blev totalt utskåpade av amerikanskorna i Solheim Cup på Tylösand norra.

De nio deltagarna hade under fredagen spelat in sig på banan, vilket var nog så nödvändigt. Då Grönhögen är utlagd längs stranden på kalmarsundsidan av södra Öland, blir spelförhållandena våldsamt annorlunda om det blåser, jämfört med de parkbanor de flesta av oss är vana vid; och blåste gjorde det… mycket… väldigt mycket! De spelare som kunde slå låga slag utan sidskruv under vinden och undvika de tjocka höga ruffarna befann sig i ett mycket bättre läge än de spelare som spelade på som på hemmabanan med höga wedgar och småsneda drives. Den spelare som dessutom kunde bemästra de snabba (9,5 på stimpen) ondulerade greenerna hade verkligen möjlighet att prestera ett bra resultat. Den spelare som gjorde detta bäst var Eva, som verkligen krossade allt motstånd med en segermarginal på nio slag! Eva var dessutom den enda som sköt under 100 slag brutto. Vi lyfter på hatten för Eva och gratulerar henne till sin första RunstenGolf-seger.

Denna lördag verkligen Evas dag, hon vann nämligen allt som kunde vinnas; hon tog hem Caramba Cup (har det någonsin hänt förr att Carambasegraren även tar hem mästerskapet?), närmast pinn och längsta drive!

Caramba Cup spelades på lördagsmorgonen som nio hål poängbogey med en mulligan fri att ta ut när somhelst samt fria kast ur alla bunkrar, men med fel hand. Spelformen var bestämd av Lasse i egenskap av regerande Carambamästare. Utfallet från Caramba bestämde spelordningen för eftermiddagens mästerskap, där Lasse, Thomas och Per utgjorde mosbricka, Ylva, Kim och Janne var medelgänget medan Eva, Maria och Micki gick sist i ledarbollen. Mästerskapet spelades på samma sätt som föregående år, det vill säga som 18 hål slaggolf.

Lite traditionsenlig auktion föregick själva mästerskapen enligt följande tabell:

Vill därför gratulera Thomas till 1250 spänn i vinst för att ha träffat in Eva som segrare. Thomas är en aggressiv gambler som hade insatser på dryga tusenlappen och lyckades pricka in alla fyra topplaceringarna.

Mästerskapen 2006 är avgjorda, spelen gick traditionsenligt andra veckan i september, den här gången med Norrköping som bas. Återigen är det en rookie som får bucklan att pryda hemmet med under ett år. Den välförtjänta segraren 2006 är Ylva!

När hon anlände med flyg från Schweiz på torsdagen hade flygbolaget slarvat bort hennes bagage, så Ylva fick tillbringa en stund med att shoppa upp sig på toalettsaker, kläder och skor. När bagaget äntligen anlände på fredagkvällen hade hon spelat två dagar i hyrd utrustning och gympadojor.

Inbjudan till mästerskapen nådde våra mejlboxar i början av juli månad, Thomas, som arrangerat hela evenemanget, gav oss två veckor att svara. Med tanke på att detta var mitt under högsommarperioden är det storartat att så många som 13 personer tackade ja till inbjudan. Thomas hade bokat in oss på det gamla charmiga pensionatet Kneippen i Norrköping med tillhörande spel på golfbanorna Bråviken, Söderköping och Norrköping mellan den sjunde och tionde september.

Ylva, Micki och Kim var de första som anlände och åkte därför ut till Bråviken för att spela under torsdag eftermiddagen.

På torsdagkvällen anslöt Janne och Thomas och på fredag morgon kom även Lasse Fritzell och Eva. Detta starka gäng spelade sedan 27 håls inspel på det som skulle bli mästerskapsbanan, nämligen Söderköpings GK. Banan var i toppskick och de moln och förskrämda regndroppar som vi sett till på Bråviken under torsdagen var som bortblåsta.

På fredagkvällen anlände även Maria, Lennart och Bosse till Norrköping, Bosse och Lennart kom sent på kvällen då Bosse hade varit tvungen att sy ihop en Bushmaster, dvs en livsfarlig giftorm, som hade blivit biten av ett gäng kackerlackor. Vem hade trott av en elak orm med jättelånga huggtänder kan få stryk av några kryp???

Tidigt lördag morgon samlades vi återigen på Söderköpings GK och träffade där Jim o Ted. Truppen var nu komplett och allvaret kunde börja. Ted hade bestämt att årets upplaga av Caramba Cup skulle spelas som nio hål flaggolf, dvs att på det antalet slag som spelaren hade tillgodo (par+slag enligt slope) skulle spelas upp, när sista slaget var slaget, satte spelaren upp en flagga som visade hur långt man kommit. Den spelare som kom längst med tillgängliga slag hade vunnit. Kim, Jim och Micki var i särklass sämst här och ficka parkera sina flaggor på åttonde hålet. Vinnare i Caramba Cup var Lasse med två slag kvar när han sänkt sista putten på nionde green.

På traditionsenligt vis avgjorde resultaten från Caramba Cup spelordningen för själva mästerskapen. I ledarbollen fick Lasse sällskap av de tre damerna Eva, Ylva och Maria.

Nytt för i år är att Thomas ändrat spelformen för mästerskapen från att tidigare ha spelats som poängbogey till att nu spelas som slaggolf (dvs som slagtävling fast med ett maxresultat av par + fem slag per hål).

Mosbollen med Kim, Jim o Micki gick ut först, följda av två trebollar och avslutas med ledarbollen. Denna upplaga av mästerskapen måste nog betraktas som en av de mer långsamma, ledarbollen fick ta mer än fem och en halv timma på sig för att gå runt de arton hålen. Som man kan se i grafiken nedan var det tajt om ledningen under hela rundan, Eva tog över ledningen på femtonde och Jim låg och flåsade Ylva och Eva i nacken under de sista hålen. Detta hindrade dock inte Ylva från att säkert dra ifrån i slutet och säkra segern.

Kvällens bankett avnjöts på den italienska restaurangen Pappa Grappa inne i Norrköping där även segraren i spelarauktionen fick sina pengar. Det var Micki som tog hem alla pengarna efter att ha bjudit över Thomas på Ylva och lagt beslag på henna för ohyggliga 400 kronor.

Avrundande spel på söndagen blev en Greensome utan hcp som Ted organiserade som så att bäste och sämste spelare från mästerskapen bildade lag, nästbäste och nästsämste bildade lag osv.

Thomas och Maria vann denna ganska överlägset på 86 slag, följda av Jim o Jonas på 95 slag. Sist blev Janne o Kim samt Ted o Micki, bägge lagen på 103 slag.

Därigenom avslutades 2006 års Rune Runstens Minne, vi var ett stort glatt sällskap, väder och banor utmärkta, mat och logi välorganiserat av Thomas och vi fick tillfälle att spela mycket golf. Det här var ett bra mästerskap!

Ombergs GK var en ny erfarenhet för alla utom Per som upptäckte banan i våras, alla var imponerade av det fantastiskt goda skick banan var i samt den utmanande layouten på hålen. Mats betygsatte den direkt till topp-tio i landet. De flesta tyckte nog också att det var nyttigt att få uppleva så här snabba greener efter de håriga tingestar vi är vana vid från hemmabanorna, det var många puttar och inspel som rullade av green för att stanna på fore green eller bunkern på andra sidan green.

Jonas inledde spelet stabilt för att explodera under sista halvan av Front-Nine med en svit bestående av birdie-birdie-bogey-par. Sällskapet slappnade därefter av och räknade med att det hela var avgjort, närmaste spelare låg fem poäng efter Jonas efter nio spelade hål, en till synes ointaglig ledning. Jonas hade utöver ett starkt och stabilt spel ett sådant där flyt som bara vinnare har, puttarna bara gick i, när övriga hamnade i bunkern på inspelet så hamnade Jonas invid pinnen. Särskilt bra matjord i fickan hade han på sjuans green där han tog i alldeles för mycket i en uppförsputt, bollen passerade koppen och fortsatte uppför ytterligare fem meter, när bollen äntligen stannar så börjar den rulla tillbaka nerför för att landa… just det, i hål. Easy birdie!

Trettonde hålet på Omberg är ett korthål på 121 meter, greenen ligger cirka 20 meter nedanför tee, till höger om green en damm och till vänster en samling bunkrar. Här lyckas Bosse göra vad bara en spelare (Ted) tidigare åstadkommit inom RunstenGolf regi, nämligen en Hole-In-One! Denna eagle ger Bosse sex poäng och vips ligger Bosse och Jonas lika poängmässigt. De återstånde fem hålen blir en fajt mellan Bosse och Jonas, där bägge har dippar med Jonas jagande Bosse, det hela avgörs först på sista green.