De som samlades på När för att avgöra mästerskapen var Lasse Wallin, Micki, Thomas, Kim, Maria och… Janne Bruhn! Janne är uppvuxen tillsammans med Thomas på Spireabågen i Hässelby och har vid flera tillfällen tillsammans med Thomas blivit åthutad av Rune för rackartyg under deras finniga tonår, Janne kan därför i princip räknas som släkting och är därmed kvalificerad för deltagande i mästerskapen fullt ut, med undantaget att han inte kan få inteckning i vandringspriset Rune Runstens Minne.
Arrangemangen på När GK fungerade fint med boende i två stugor intill klubbhuset, personalen på klubben var tillmötesgående och hjälpsamma, det enda problemet vi hade var maten. Trots löften om att restaurangen skulle vara öppen på morgnar och kvällar så hade de redan börjat slå igen för vintern och börjat tillämpa kontorstider, dvs öppettider mellan nio och fyra. Detta löstes med bananer till frukost, värmd pyttipanna i stugan tillsammans med ett gott mått rödvin samt en brakmiddag på krogen i Ljugarn.
De sex spelarna samlades klockan åtta på fredagsmorgonen för en uppmjukande inspelningsrunda. Detta för att försöka jämna ut skillnader i rostigheten på spelarna. Maria och Kim hade nämligen anlänt till Visby redan på söndagen och spelat första rundan på När under onsdagen. Janne och Thomas hade anlänt till När under torsdagkvällen med ett par snabbt spelade hål strax innan solen gick ner, medan slutligen Lasse och Micki hade fått stiga upp i svinottan hemma hos Lasses mamma i Visby för att sedan köra direkt till När och pegga upp på fredagsmorgonen. Inspelningsrundan gick som poängbogey vilken Thomas tog med 27p, följd av Maria 22p, Janne o Lasse 21p, Kim 19p och slutligen en oerhört trött Micki på starka 13p.
Eftermiddagsspelet gick som en tre-lags Köpenhamnare med Maria-Kim, Micki-Thomas och Janne-Lasse som lag. Köpenhamnsresultatet från ena bollen lades ihop med lagkamratens resultat i den andra bollen vilket gav lagets totala resultat. Till denna runda introducerade Micki begreppet ”dumstruten”, om en spelare treputtade, slog out, hamnade i vatten eller bunker, så fick man dumstruten (vilket var en extremt ful blå-gul mössa som Micki hade burit på sin italiensemester under fotbolls-EM). De som råkade ha struten på skallen när man gick av nionde och artonde green fick ett straff på fem minuspoäng, totalt så skulle alltså 20 poäng dras av i strutstraff. Segrande lag blev Thomas-Micki på 74p, tvåa kom Lasse-Janne på 66p och sist kom Maria-Kim med 58p. Under eftermiddagen berättade Micki en av Lennarts gamla historier, vilken kom att bli sällskapets mantra under hela mästerskapet. Det var från tiden då Lennart var kompanichef och kapten på P18, det fanns då en fanjunkare Endre som var chef för regementets koktross och som under en övning tjänstgjorde under Lennart. För att tänka sig in i situationen så skall vi se fanjunkaren framför oss, en fysionomi som lilla Fridolf och en ur-gutes gotländska dialekt. Mitt under denna övning så ser Lennart fanjunkaren rusandes mot honom i hög grad av upphetsning ropandes: -”Kaptein, kaptein! Maximal åoteur, koket har vält!” Så, efter denna historia kunde man höra rop från golfbanan ”Maximal otur!” så fort någon slog bollen i en enebuske eller liknande. Apropå enebuskar… Janne fick smaka på i särklass mest enebuskar av alla, till slut börja han till och med känna igen lukten av enebuskar. Thomas gjorde under denna runda mästerskapens absolut snyggaste slag, 17:e hålet är ett korthål med green lutandes mot utslagsplatsen, koppen placerad i backen och en bunker precis framför green. Thomas slog sitt andraslag från denna bunker och landade en halvmeter bakom pinnen, lutningen fick sedan bollen att rulla bakåt och trilla i. Easy birdie!
| Caramba Cup 2004 | ||||
|---|---|---|---|---|
| Placering | Spelare | Hcp | Slag | Spelordning RRM |
| 1 | Janne | 20,2 | 28 | Ledarbollen |
| 2 | Thomas | 11,5 | 30 | |
| 3 | Maria | 20,5 | 30 | |
| 4 | Kim | 14,4 | 33 | Mosbrickan |
| 5 | Lasse W | 24,6 | 42 | |
| 6 | Micki | 15,8 | 48 |
Lördagsmorgonen ägnades tradionsenligt åt Caramba cup, vilken alltid går över nio hål före mästerskapen. Utöver detta vet man aldrig vilken spelform som skall råda förrän strax innan uppeggning. Micki bestämde att Caramba cup skulle spelas som norsk poängbogey, dvs ett fritt kast på varje hål, dock måste bollen vara gripbar innan man tar upp bollen för det fria kastet. Det här med kast är ju meningen skall befrämja spelet, så var inte alltid fallet, Maria lyckades bland annat kasta in bollen i en enebuske vid fore green och Janne kastade flera gånger så snett in mot green att han var längre från hål än före kastet. Trots detta så vann Janne Caramba cup med ett nettoresultat på 28 slag, tätt följd av Maria och Thomas på 30 slag. Andra hälften av gänget, dvs de som skulle bilda mästerskapens mosbricka bestod av Kim på 33 slag, Lasse på 42 slag och Micki på 48 slag.
| RRM 2004 | |||
|---|---|---|---|
| Placering | Spelare | Hcp | Poäng |
| 1 | Maria | 20,5 | 32 |
| 2 | Janne | 20,2 | 29 |
| 3 | Micki | 15,8 | 26 |
| 4 | Lasse W | 24,6 | 20 |
| 5 | Thomas | 11,5 | 16 |
| 6 | Kim | 14,4 | 15 |
Lördag eftermiddag är tidpunkten då själva mästerskapet skall spelas, de två trebollarna var formerade och lunchens Jäger var uppdrucken. Efter nio hål var resultaten mellan sex och tolv poäng (inte speciellt upplyftande) hos alla utom två spelare, Janne på 13p och Maria på 16p. Nians green ligger precis bakom klubbhuset och personalparkeringen, här ligger Kim i en greenbunker och toppar bollen så att den flyger över green och in på klubbhusområdet för att sedan studsa mot ett biltak. Vid detta tillfälle var alla sex spelarna samladLördag eftermiddag är tidpunkten då själva mästerskapet skall spelas, de två trebollarna var formerade och lunchens Jäger var uppdrucken. Efter nio hål var resultaten mellan sex och tolv poäng (inte speciellt upplyftande) hos alla utom två spelare, Janne på 13p och Maria på 16p. Nians green ligger precis bakom klubbhuset och personalparkeringen, här ligger Kim i en greenbunker och toppar bollen så attden flyger över green och in på klubbhusområdet för att sedan studsa mot ett biltak. Vid detta tillfälle var alla sex spelarna samlade kring nian och såg eländet. Det blev absolut tyst på banan om man bortser från Kims hysteriska Fore-rop och dunsen från bollen. Det här var inte första gången… när vi spelade på När förra gången, dvs 1999 års mästerskap så lyckades Kim också träffa en bil, den gången var det bakluckan på en bil på väg in till klubben som fick smaka hans rejält slicade drive.
Nå, efter skadereglering med klubbens pro för besiktning av skadan kunde spelet fortsätta (Micki hävdade en lång stund att bilen var en organisk del av banan och att Kims boll skulle spelas vidare, i efterhand har det kommit fram vem som ägde bilen, det var ingen mindre än klubbens intendent, Alf Thorén, som hade lånat sin grabbs relativt nya V40 och kört till jobbet med.
Micki hävdar numera att det är definitivt klart att bilen är en organisk del av banan). Under den andra hälften av mästerskapen spelade Janne upp sig och började hota Marias ledning, Marias stabila spel var dock tillräckligt för att hålla undan från Janne och kunde gå av artondes green som segrare i 2004 års Rune Runstens Minne. Självklart spelades det även om delpriser, Long drive på tolfte vanns av Kim medan närmst pinn på sjuttonde vanns av Maria. Närmast pinn tävlingen höll på att bli en pinsamhet, hålet är 100m från gult och 90m från rött och när fem spelare hade slagit ut fanns det fortfarande ingen boll på green. Maria räddade situationen genom att piska upp sitt utslag på plattan som sjätte och sista spelare. Efter tävlingen drog sig alla utom Maria o Kim hem till en andra Lasse, en äldre herre med sommarstuga vid fjortondes fairway som Micki blivit bekant med dagen innan, där intogs det förfriskningar innan det blev uppsittning i taxi för alla sex och transport in till en riktigt bra krog i Ljugarn för bankett (här kunde avnjutas suspekta drycker som nubbe på morot och sparris samt destillat på det gotländska äppelvinet, så kallad gute-calva). Väl hemkommen till stugorna på nattkröken vidtog prisutdelning och champagne (det har skett en viss förändring från tiden då Gunnar o Per halade fram laddade PET-flaskor vid prisutdelningen).eter. Nu blir Micki nervös och blir tvungen att sätta parputten från ett längre håll. Som tidigare nämnts så sitter koppen mitt i en brant på 17:e, Micki missar parputten och rullar ner för slänten. Nu har Kim-Maria lyckats reparera utslaget och ligger vid samma läge som Micki-Lasse på samma antal slag. Lasse sätter slutligen bogeyputten och Maria har en dryg meterputt för att dela. Maria sätter putten, hålet delas och Janne-Thomas vinner tävlingen (dessa bägge tomtar har spelat så dåligt på 17:e att de inte hade med puttningen att göra).
Golfspelandet är över för denna gång, lunch intages, stugor städas, skulder regleras och bilar börjar rulla mot Visby för båtfärd hem via Nynäshamn.